Jeg har tilmeldt mig, da jeg lige har et par ufoér som jeg godt kunne tænke mig at få færdige.
I kan finde min blog her meretestrik.blogspot.com
Merete
måndag 2 januari 2012
söndag 1 januari 2012
Mitt januari-UFO

Det känns som en rolig utmaning att ansluta sig till den här bloggen. Jag broderar, tovar, virkar och syr, det blir både bärbara saker och mer abstrakta skapelser, och väldigt många projekt förlorar styrfart efter den där energiskjutsen i själva starten. Det kommer nog att dyka upp UFO:n från alla kategorier under året.
Mitt januari-UFO är en yllebroderad hätta, som lilla Ebba skulle ha fått i doppresent i september 2011. Sedan var ambitionen att den skulle bli klar till julen, men även det misslyckades. Jag börjar dock se målgången nalkas, nu ska jag ge mig ut på jakt efter satängsnedremsa i rätt färg och se till att få till lite snygga kanter och knytband.
Stora förhoppningar :)
Nu har även jag anslutit mig till den här toppenbloggen och hoppas att jag tar mig i kragen och avslutar gamla surdegar. Alla är väl inte gamla surdegar, en del är påbörjat förra året men ligger kanske i riskzonen för att hamna längre in i skåp och gömmor. Jag har som olika stationer har jag upptäckt. Det som ligger framme på hyllor, bänkar och bord och som jag håller på med. Sedan hamnar vissa projekt i ett skåp när jag städar någon gång. Då kan det bli liggande ganska länge. När jag sedan hittar det där och inser att jag inte har lust att ta tag i det igen kan det hamna i en av alla mina boxar med lock. Då är det ett surdegsämne.
Ska rota runt lite och bestämma vilket projekt jag ska avsluta under januari. Ser fram emot dessa nya utmaningar under 2012.
Ska rota runt lite och bestämma vilket projekt jag ska avsluta under januari. Ser fram emot dessa nya utmaningar under 2012.
Jeg er med igen
Jeg er med igen i 2012. Der skal snart komme billede af den først UFO, som skal bli færdig i januar 2012
Godt Nytår!
hannekludekone
Godt Nytår!
hannekludekone
OPPÅNERTRÖJAN
Januari-UFO - Brun jacka
vilket bra namn, man vet ju knappt att de finns, de där energitjuvarna, fast de fyller lådor, korgar och skåp. ´
I januari vill jag göra färdigt en tvååring. På en resa till Kinna för tre år sedan köpte jag olika ylletyger, vadmal och kläde. Efter det första plagget som blev klart klippte jag till en kavaj/jacka i kläde. Jag hade en idé om att kunna formpressa en sjalkrage i det relativt formbara ylletyget och jag tyckte att mina knappar i läder var jättesnygga.
Pressandet var svårt och jag blev osäker om det skulle fungera. Så sögs min energi ut och projektet blev liggande...
Nu, två år senare, tycker jag att kragen ser fin ut men jag är inte säker på hur jag tänkt med fickor och former, tycker att jag skurit tyget i för många stycken. Det är som att börja om. Hmm..
Åse-Marie
Mitt hem är fullt av UFOn
UFOn har jag gott om, så det blir inte svårt att välja. Några är en ganska snabb affär och skulle kunna fixas till på några timmar, andra kräver både planering och eftertanke, samt en hel del arbete.
Som januariufo väljer jag ett enkelt. Det gäller ju att komma igång och samtidigt veta att jag kan ro iland det. Det blir en väst som krymt i garderoben. Visst är det konstigt att de flesta plagg krymper om de får hänga tillräckligt länge i garderoben.
Den här västen är från 70-talet, alltså för ungefär 20 kilo sedan och jag borde ha kasserat den för länge sedan .... men jag har spunnit garnet själv och lagt ner mycket arbete. Dessutom hatar jag slit-och-slängmentaliteten. I min värld ska ett plagg hålla i 10 år, gärna mer. Denna väst uppfyller alltså de krav jag ställer på ett bra plagg, förutom att jag inte kommer i det.
Detta insåg jag för länge, länge sedan och tänkte fixa till det på följande sätt:
Sidorna klipps upp, revärer i grått ullgarn stickas i resårstickning, knäppningen fram stickas om med breda kanter. Hals och ärmhål får smala matchande kanter.
Sagt och gjort. Revärer och framkanter stickade, revärerna monterade, ena framkanten monterad och sedan hände något mycket intressantare och tiden gick, ja ni vet.
I januari ska denna väst bli klar. Det ska bli min trädgårdsväst under vårens härliga men lite kyliga trädgårdsdagar, den matchar slitna jeans och mitt blå trädgårdsförkläde. Toppen helt enkelt.
Min trädgård är förresten också ett UFO, men det är en helt annan historia.
Som januariufo väljer jag ett enkelt. Det gäller ju att komma igång och samtidigt veta att jag kan ro iland det. Det blir en väst som krymt i garderoben. Visst är det konstigt att de flesta plagg krymper om de får hänga tillräckligt länge i garderoben.
Den här västen är från 70-talet, alltså för ungefär 20 kilo sedan och jag borde ha kasserat den för länge sedan .... men jag har spunnit garnet själv och lagt ner mycket arbete. Dessutom hatar jag slit-och-slängmentaliteten. I min värld ska ett plagg hålla i 10 år, gärna mer. Denna väst uppfyller alltså de krav jag ställer på ett bra plagg, förutom att jag inte kommer i det.
Detta insåg jag för länge, länge sedan och tänkte fixa till det på följande sätt:
Sidorna klipps upp, revärer i grått ullgarn stickas i resårstickning, knäppningen fram stickas om med breda kanter. Hals och ärmhål får smala matchande kanter.
Sagt och gjort. Revärer och framkanter stickade, revärerna monterade, ena framkanten monterad och sedan hände något mycket intressantare och tiden gick, ja ni vet.
I januari ska denna väst bli klar. Det ska bli min trädgårdsväst under vårens härliga men lite kyliga trädgårdsdagar, den matchar slitna jeans och mitt blå trädgårdsförkläde. Toppen helt enkelt.
Min trädgård är förresten också ett UFO, men det är en helt annan historia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

