Mitt hem är fullt av UFOn

UFOn har jag gott om, så det blir inte svårt att välja. Några är en ganska snabb affär och skulle kunna fixas till på några timmar, andra kräver både planering och eftertanke, samt en hel del arbete.

Som januariufo väljer jag ett enkelt. Det gäller ju att komma igång och samtidigt veta att jag kan ro iland det. Det blir en väst som krymt i garderoben. Visst är det konstigt att de flesta plagg krymper om de får hänga tillräckligt länge i garderoben.

Den här västen är från 70-talet, alltså för ungefär 20 kilo sedan och jag borde ha kasserat den för länge sedan .... men jag har spunnit garnet själv och lagt ner mycket arbete. Dessutom hatar jag slit-och-slängmentaliteten. I min värld ska ett plagg hålla i 10 år, gärna mer. Denna väst uppfyller alltså de krav jag ställer på ett bra plagg, förutom att jag inte kommer i det.

Detta insåg jag för länge, länge sedan och tänkte fixa till det på följande sätt:
Sidorna klipps upp, revärer i grått ullgarn stickas i resårstickning, knäppningen fram stickas om med breda kanter. Hals och ärmhål får smala matchande kanter.

Sagt och gjort. Revärer och framkanter stickade, revärerna monterade, ena framkanten monterad och sedan hände något mycket intressantare och tiden gick, ja ni vet.

I januari ska denna väst bli klar. Det ska bli min trädgårdsväst under vårens härliga men lite kyliga trädgårdsdagar, den matchar slitna jeans och mitt blå trädgårdsförkläde. Toppen helt enkelt.

Min trädgård är förresten också ett UFO, men det är en helt annan historia.